Jag har nerver.
Jämt.
Jag är en nervös person.
Det kittlas ofta i magen på mig, kittlandes e skönt jämfört med det andra.
Magont i värst. Den där klumpen i magen, ni vet vad jag menar.
Som man har när man är nervös för något stort som ska hända i livet.
Så känner jag en vanlig fredag kväll.
Det är extra jobbigt att leva med en person som är lika nervös som mig.
Och som gör mig nervös.
Det gör ont i magen, det kittlas i bröstet, jag vill lägga mig under täcket och gömma mig från allt som gör mig stressad.
När kvällen är över är jag glad om vi har lyckats att inte vara arga.
Att vi klarat en dag utan att förvärra vandras nervositet.
Dessa dagar, dessa kvällar när jag kan somna lugn, utan att vara arg eller nervös för att vakna nästa morgon är få.
Hur mycket nerver kan jag hantera?