Run, run, run
2011-10-29 - 12:16:37
Så mina vänner, nu dör bloggen ett tag.
Jag åker iväg på söndag kväll, till London först som sagt och sedan hem till Stockholm ett par dagar och med har jag med mig min käre pojkvän.
Är säker på att vi kommer ha det super bra, precis som vi hade det på Santorini och den senaste veckan har varit bra mellan oss, antagligen på grund av att jag har börjat jobba och har annat att göra än att sitta hemma och gnälla..!
Men jag kommer inte ta med mig min dator, jag orkar inte släpa på det och om vi råkar behöva något så har vi internet i telefonerna eller så är internet rätt lätt åtkomligt ;)
Men någe blogg blir det nog inte men önskar er en jätte trevlig halloween och trevliga 2 kommande veckor och så kan ni vänta med spänning till jag kommer hem och ni får se massa härliga bilder och mysiga historier.
Mest av allt ska jag shoppa, jag har drömt om shoppig inatt!
Om ni har några London tips, säg gärna dom nu innan jag åker på söndag kväll, alla tips är uppskattade! Har varit i London 2 gånger förut men då var jag inte ute och år middagar eller så utan mer shopping och fest...
Tipsa gärna om ni har något på lager!
Igår jobbade jag heela dagen, det var sjukt busy på Prestige så sprang, sprang och sprang!
På kvällen var det inte lika mycket folk men ikväll har vi closing party så tror att det blir en bra kväll med mycket folk!
Jag tänker iaf dansa till denna låten nedanför, vet inte varför men kan inte sitta stilla när jag hör den!
Puss på er!
Everytime I see you I have to start all over again.
2011-10-27 - 13:59:48
The life of a Parga princess
2011-10-27 - 13:41:23
Ni vet hur jag hade de där dagarna då jag bara klagade och klagade och klagade och var inne i mönstret från förra vintern?
Bara en massa gäll.
Då sa George till mig på skarpen och sa "skärp dig, du lever som en prinsessa".
Då sa jag att livet att städa efter honom är knappast prinsesslikt.
Detta var då jag inte jobbade.
Senare på kvällen då jag fortfarande var grinig på honom så ringde jag hem honom från baren för att värmen inte fungerade och jag frös ju!!
Han kom såklart hem och skulle fixa det, även fast vi har värme från en vanlig AC så jag kunde ju gjort det själv..
Där ligger jag klockan 12 i sängen med ett glas rödvin i handen, tända ljus och en film.
Då, i det lilla ögonblicken förstod jag vad han pratade om.
Även nu, när jag hade i stort sett en tom bar från klockan 10-3 igår natt och kom hem och dog i sängen så vaknar jag nu klockan 2 efter att George har försökt väcka mig sedan klockan halv 11 från min lilla drömvärld.
Prinsessliv?
Jag vet inte... Men det är nog ganska likt...
HELPFUL, OUTGOING, WITTY, SENTIMENTAL
2011-10-27 - 00:11:12
Hittade hos fashionina.com
Kalla mig knäpp, men jag tyckte det stämde!!! Sjukt va?!
Vad tycker ni som känner mig?
"Flytta ifrån dina nära och kära och se hur nära och kära de är efter ett tag"
2011-10-26 - 23:40:22
Så, snart bär det ju av och jag håller på planerar lite...
Jag vill gärna gå ut med George på lördagen, kanske en sväng på fredagen.
Han är ju intresserad av sånt, nattliv.
Gud, jag har typ ångest.
Det är sant.
Jag har ju inga vänner kvar i Stockholm, i alla fall inte såna jag gått ut på krogen med!!!
Så, de få vänner jag har kvar om det finns någon vänlig själ, är det någon som kan tänka sig ta med oss ut på lördag den 5 november?
För jag har ingen aning om vart vi ska gå?
Och ännu värre, tänk om vi inte kommer in?
I Parga, även i Patras när George bodde där är han var att inte ha några problem men sånt här oroar jag mig för.. Sjukt va?!
Jag vet inte hur det går till längre i Stockholm, när jag var ute som mest var när tog studenten och sedan skaffade jag ju fast pojkvän och sedan flyttade jag så mina erfarenheter av Stockholms uteliv är begränsade.
Ja, såna här små problem oroar jag mig för.
Töntigt va?!
Somebody saved me from the world you left
2011-10-26 - 00:54:53
Så där stod jag.
Ansikte mot ansikte med någon jag hatat. Och älskat.
Som ett spöke.
Det var precis så jag kände.
När jag fick syn på dig så var det som om jag sett ett spöke, någon som var död.
För, ja, länge har du varit död för mig.
Jag skulle velat sagt så mycket.
Frågat hur du mår, vad du gör, vad har hänt med dig? Vem ändrade dig? Var det mitt fel?
Jag ville förklara, jag ville vara en vän.
Men det kändes bra hur det hände.
Det kändes bra att le och nicka artigt mot dig som om vi aldrig känt varandra men ändå känner varandra.
Som att vi förlåtit varandra för allt skit vi fått genomlida på grund av varandra.
För alla erfarenheter vi gett varandra, bra och dåliga.
För faktum är att på vilket sätt jag än älskade dig, om det var kärlek, förälskelse eller bara behovet av att vara med dig, att få bekräftelsen att jag kunde ändra än människa, oavsett på vilket sätt så fanns det där.
Och jag vet ju att vi har något även om vi aldrig hade någonting alls.
Jag har i alla fall förlåtit dig.
Jag är redo att säga förlåt, förlåt för att jag inte stod ut längre.
Förlåt för att du alltid gör mig så jävla nervös.
Förlåt för allt jag sa och för allt dumt jag gjorde.
Krash. Bom.
Krossat glas.
Krossade hjärtan.
Men det är förlåtet nu.
Jag har förlåtit.
Men inte glömt.
And it goes on
2011-10-25 - 12:52:52
Så, de första dagarna på Prestige har gått riktigt bra, jag väntar bara med spänning på hur det kommer bli när vi är sjukt busy... Hur ska jag hålla reda på allt och alla och deras drinkar?
Jag får hitta på något slags system!
Jag har tagit mig upp ur sängen, jag är sååå lat.
Jag bara njuter av att inte behöva gå upp ur sängen, dessutom börjar jag med en lite diet variant idag som innebär att jag fastar 16 timmar och äter i 8 timmar så mellan 3 och elva får jag äta 2-3 måltider men sedan ingenting!
Dricka vatten, kaffe och kalorifria drycker går bra under "fastan".
Det går ju bra för mig som inte behöver jobba under dagen, eller anstränga mig över huvudtaget utan jag äter när jag jobbar och behöver :)
jag uppdaterar er om hur det kommer gå!
Annars händer inte så mycket, snart dags att börja förbereda för nästa resa...
Kommer bli en tuff sådan, vi lämnar Parga runt 10 på söndag kväll och kör hela natten till Aten då vårt plan går klockan 7 på morgonen, vi är i London runt 11.
Men det ska bli sååååå kul!!!
The mistress
2011-10-22 - 19:54:02
Så, jag har diskutterat med Thea mycket de senaste dagarna och kommit fram till vad jag är.
'
Jag är älskarinnan.
Min pojkvän är nämligen gift med sin bar, och jag är älskarinnan på sidan.
Det betyder såklart inte att han inte älskar mig, men han kan ju inte lämna baren för han har ju ansvar.
Och han kan inte älska mig fullt ut för han har alltid baren i bakhuvudet.
Det låter kanske lite tragiskt, eller lite överdramatiskt.
Men som älskarinna har jag det rätt bra.
Jag får ju åka på resor, får en lägenhet att bo dit han kommer och sover sent på natten och några timmar på eftermiddagen, lite middagar då och då.
Jag är bara glad att jag inte behöver dela honom med en annan kvinna.
Det hade varit värre.
Eller, kanske samma sak, det hoppas jag att jag aldrig behöver ta reda på.
Ikväll är det lördag för er som inte vet det.
Jag har sminkat upp mig av någon anledning, mest för att jag var uttråkad tror jag.
Och ska möta Thea för middag på Oskar, jag har pizza cravings.
Imorgon är som sagt första dagen jag börjar kvälls skiftet på Prestige, sedan blir det jobb varje dag fram tills London.
Jag tror faktiskt inte att jag nämnt det i bloggen men ja, vi åker till London den 31 oktober till 4 november, den 4 november kommer jag hem :)
Och ja, jag drar med mig ännu en grek hem till Sverige men han ville så gärna komma med.
Denna är den sista, det lovar jag.
Om detta går åt helvete också så ger jag upp, det har jag lovat mig själv.
Stannar i alla fall bara 6 dagar, fram tills den 10 oktober då vi måste hem och öppna baren igen, vi stänger nämligen i 10 dagar för att vi spelat för hög musik under sommaren.
Men det blir en bra mjukstart förutom att den 28 har vi en helgdag här i Parga så då lär det nog vara rätt busy...
Få se hur det går...
Så här ser jag iaf ut, uppsminkad och nedklädd!
Lördag i Parga i oktober. Woho.
'Sunny day
2011-10-22 - 15:06:46
Så, det är typ sommar här igen, sjukt varmt!
Mest för att det ska regna imorgon tror jag...
Ska uppdatera er ikväll, men från imorgon kväll börjar jobba så vet inte hur mycket uppdateringar som kommer hinnas med...
ONE YEAR AGO
2011-10-20 - 19:01:15
Det här inlägget skrev jag i bloggen förra året, 20 oktober 2010 kl. 14.47.02
"WHAT IF YOU'RE MAKING ME ALL THAT I WAS MEANT TO BE
Jag har himla problem med att säga farväl till Parga.
Billy var idag borta och jag skulle precis börja desperat ringa mina andra vänner för att träffa mig så jag inte behövde vara själv men nej. Jag bestämde mig för att röra på mig, på mina ben och fötter utan att någon håller mig i handen.
Jag promenerade samma väg som jag promenerat i 173 dagar. Jag minns fortfarande första gången.
Jag försökte känna dofterna.
Jag försökte uppskatta allt vackert. Men just då var jag bara rädd och förvirrad, kanske för att jag visste vad som skulle hända.
Jag minns fortfarande första gången jag vaknade till liv. Det var just på denna vägen.
Och jag kände samma dofter som jag velat tycka om och rätt var det var så föll bitarna på plats och jag var lycklig för att vara där jag var.
Jag var hemma.
När jag kom till Parga hade jag ingen. Bara mig själv.
Jag hittade så många underbara människor här och jag älskar alla så oändligt mycket.
Jag älskar Parga och allt Parga har gjort med mig så mycket.
"Jag hoppas att du har växt upp" sa någon till mig.
Och det har jag. Jag gjorde det på mitt sätt, min väg och med mitt folk.
Men jag vet vad som är viktigt, det har jag alltid gjort.
Jag har alltid vetat vem jag är och har alltid stått för det.
Jag har förändrats.
Jag har sett mig själv förändras.
Och jag tycker om den jag har blivit.
Jag har en mening med detta inlägg.
Jag vill inte lämna Parga.
Jag kommer göra det.
Jag måste göra det.
Men jag vill inte.
Men jag kommer komma tillbaka.
Det lovar jag."
Gud vad mycket som har hänt sen dess.
Ett helt år har gått.
Folk har försvunnit, kommit tillbaka.
Jag minns känslan jag hade.
Väldigt väl.
Vad annorlunda allt är.
Men Parga har, och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.
I don't know why it does this to me
2011-10-20 - 18:55:42
Jag vet faktiskt inte vad som händer.
Men det är någonting som inte står rätt till.
Ni behöver inte bli oroliga.
Det är inget ovanligt.
Det är sällan någonting som känns rätt inom mig.
Väldigt sällan.
Jag tror att det är från sommar till vinter omställningen.
Det lilla monstret i mitt huvud som hackar på mig, som säger konstiga saker.
Och sen finns det helt plötsligt en annan människa som försvarar mig från det här lilla monstret.
Som säger att "va inte knäpp, så är det inte alls. Det lilla monstret ljuger"
Jag låter säkert schitzofren. Vilket jag kanske är.
Det vore ju skönt att få en diagnos så man kan få lite medicin.
För det finns väl ingen medicin mot att vara bortskämd, otacksam, gnällig och allmänt alltför känslosam och nervös?
För det är precis så jag känner mig.
Men så kommer det lilla monstret och säger att "Nej, du har rätt med ditt gnällande, fortsätt med det".
Och så måste jag kämpa med det lilla monstret.
Hela tiden.
Bråka med honom hela tiden.
Vilket innebär att jag blir irriterad. Och arg.
Jag känner för lätt.
Vad gör man åt det?!
Ruffs
2011-10-19 - 12:16:53
Så, jag har vaknat, alldeles försent, men alldeles skönt och har börjat städa upp efter gårdagen rabalder.
Inte för att det var något festande eller något roligt som hände, bara det att vädret är så konstigt här så jag använder sjukt mycket kläder varje dag och slänger dom på soffan.
George har gett sig iväg till Prestige i vanlig ordning men jag spyr lätt på honom just nu.
Jag tror, och Julia håller med att det är förra vintern som spökar i mig.
Känslorna jag hade då, för jag känner samma sak nu, fast jag inte har någon anledning att göra det.
Dagarna flyter på bra, de går faktiskt rätt fort.
Men lukten, vädret, miljön.
Det är precis som förra året...
Igår kväll tog jag i alla fall en kopp choklad med fröken Julia och på vägen hem hittade vi en kattunge.
Och den var så liten så liten och gick och jamade och kom fram till oss och i stort sett bad om hjälp.
Jag ringde George och sa snääääääälla.... Kan jag inte få ta hem den?!
Och tro det eller ej, han gav mig faktiskt tillåtelse, han smälte också.
Men jag tog den inte.
Den hade nämligen infektion i ögonen, den var inte född frisk. Dessutom haltade den.
Jag ville gärna ta hem den men det är inte min lägenhet jag bor i, det är George mammas och hon skulle bli TOKIG.
Jag kom på idén att vi skulle ha den utanför i en kartong så den blev varm men sedan kom jag på att det skulle säkra kattens död, vi har nämligen massa katter här runt omkring som inte är så snälla...
Och jag är allergisk plus som sagt... Det är inte min lägenhet så jag kan inte göra vad jag vill.
Ja, jag lämnade den men jag mår redan skitdåligt över det så ni behöver inte hacka på mig.
Till mitt försvar så e Julia lika hjärtlös!
Men jag tänker väldigt mycket på lilla Ruffs (ja jag döpte honom). Han var så extremt tillgiven, han mer eller mindre klättrade på mina jeans för han ville komma upp i famnen!
Hoppas någon elak grekisk unge inte får tag i honom bara....
Då vet man inte vad som kan gå snett...
When I'm down and feeling blue I close my eyes so I can be with you
2011-10-18 - 14:02:26
Jag mår inte bra.
Vintern kryper i mig.
Att känna lukten när dom eldar, en varm sol men en kall luft.
Det ger mig obehag.
Det gör mig inte lycklig längre.
Det ger mig panik.
Jag vet inte vad den kommer ifrån denna paniken.
Just nu ligger paniken i att än en gång vill jag försvinna men jag har ingenstans att ta vägen.
Det är en skitjobbig känsla.
Att vilja rymma men inte kunna gömma sig.
Jag vill krypa ihop i ett litet hörn och sitta där.
Och bara drömma mig bort till då mitt liv var enklare.
Till då jag var enklare.
If you walk away everyday it will rain
2011-10-17 - 17:24:53
Det får bli en härlig höstpromenad med denna låt på repeat.
Gud, ingen kan låta lika lidande som Bruno kan.
Welcome winter
2011-10-17 - 16:58:22
Så, det är en väldigt fin dag ändå.
George har lagt sig för at sova en timme men jag sov ju 11 timmar så kände väl inte att jag behövde det..
Sitter istället på vår lilla gård och myser för mig själv, hör fåglarna kvittra.
Det är kyligt i luften men en väldigt fin höstdag!
Jag gick ner till Prestige, drack mer kaffe, vi åkte en sväng till Valtos och nu sitter jag här.
Jag kände lite hur vinter ångesten kom krypande... Framåt klockan 3 så kom den.
Frågan som kan göra en galen här på vinter.
"Vad fan ska jag göra hela dagen?!"
När den frågan kommer så är det bara att ta ett djupt andetag och försöka koppla av.
Sätta på tvn, läsa en bok, internet.
Ringa en kompis, om sådan finns.
Eller i mitt fall, tjata på pojkvännen om sysselsättning.
Jag kommer ju såklart på massa saker jag kan göra, men de är ju inte roliga.
Träna.
Plugga grekiska som jag inte gjort på ett halvår. Damma av böckerna.
Men nej. Jag tycker hellre om att sitta och gnälla.
Men när G ska jobba klockan nu klockan 6 så tänkte jag faktiskt ta en kort springrunda, bara för att komma igång.
Konditionen är helt okej efter att ha promenerat hela sommaren.
Eller ja, beror på vad man jämför med.
Jag jämför mig ju med G som inte går längre än från moppen till dörren på sommaren.
Jag tror även att min visdomstand är inflammerad.
Bara på tal om ingenting.
Har haft sjukt ont långt in i munnen i typ några dagar nu så tror att det är en inflammation.
Kan inte tugga, kan inte äta ordentligt! Så ska köpa soppa och äta idag.
Nu när jag tänker på det så orkar jag nog inte springa ändå.
Men en promenad kanske.
Om jag hittar någon mysig musik.
Let me sleep
2011-10-17 - 12:54:03
Så, en annan sak varför George gör mig så sjukt irriterad ibland är på grund av mitt morgonhumör.
På senaste tiden är jag mer och mer som min mamma, jag vill vakna lååångsamt, ligga i sängen och dra mig, gärna snooza lite och sedan gå upp och äta frukost i lugn och ro och mysa lite för mig själv.
Men George?
Nej nej nej...
Han vaknar och sekunden han vaknar så ska han börja prata och leka, han är som en 5åring!!!
Och jag bara grymtar lite lätt eller säger "stop it" en miljon gånger.
Nu har det gått 2 timmar sedan han gav upp och åkte till Prestige själv och jag fick sova kvar, äta, dricka kaffe och mysa, alldeles själv!
Och nu är jag redo att fånga dagen!!! Förutom att dagen har ju redan försvunnit, klockan är 2....
Det är iaf som sommar här igen, vilket är sjukt eftersom igår kväll var det verkligen kallt och höst i luften!
Men nu, skiner solen och det är riktigt varmt.
Vilket (nu kommer jag väl få stryk) är irriterande...
Jag saknar regn!
Kan det inte bara regna riktigt jävla ordentligt ett par dagar!
Efter 6 månader med sol, värme och på stranden är jag trött på skiten!
Kan det inte bara regna, bara ett par dagar så kan man vara glad för att det är sol sen?!
Gud vilka små problem jag har...
Fan... Jag måste verkligen sluta klaga...!
Play me something new
2011-10-16 - 21:09:04
Jag är extremt musik hungrig.
Jag älskar musik.
Och jag vill alltid hitta ny musik.
Daughtry är stora favoriter men deras två album har jag nu lyssnar sönder men den 21 november kommer ett nytt och jag kan inte vänta.
Jag önskar också Lars skulle släppa något nytt och väntar på The Script, men antar att jag får vänta ett tag.
Men när jag hittar ny musik jag gillar så lyssnar jag sönder den låten och sen tröttnar jag och hittar nytt.
Nu är jag på jakt efter nytt.
Jag är väldigt glad att jag gillar grekisk musik också, det vidgar så mycket.
Jag gillar texter, det är det jag lyssnar på. Bra låttexter som jag kan relatera till.
Det är kul att ni läser bloggen, även fast jag kommer av mig då och då så är det roligt att ni hittar tillbaka!
Idag tog jag vinterns första promenad med George till Valtos och det känns i luften att det är höst.
Det är underbart mysigt.
Efter det så gick vi och drack kaffe i baren och sedan kom jag hem, städat lite och lagat mat.
Jag har en ny grej, som kommer låta konstigt för de som känner mig.
Jag vill ha det städat.
Jag är väldigt noga med det sedan vi tog den nya lägenheten, jag märkte det redan i guide rummet i somras att jag ville ha det mer ordning.
Jag är en extremt slarvig person generellt men med åren så kommer det tror jag att jag vill ha det lite renare och lite snyggare.
Så lite städning varje dag blir det men jag kommer på mig själv tycka att det är roligt (!!!!!!) till och med att plocka och fixa.
Idag har jag hemma kväll, jag ska göra en chai latte till mig själv och mysa i sängen.
Ska försöka få ner nya avsnitten av Greys och ta det lugnt, kanske ett glas rött framåt timmarna.
När jag börjar jobba i baren kommer det inte bli många kvällar jag är hemma så tänkte passa på ikväll, när det dessutom är väldigt kallt så passar det bra att ta en dusch, ta på pyjamas och krypa ner i sängen.
Men först ska jag hitta lite musik!
Where I belong
2011-10-16 - 15:37:03
Jag hade en sjukt bra kväll igår med en av mina bästa vänner, vi kan verkligen prata.
Och vi pratade och var sjukt ärliga vilket alltid är roligt... Haha saker kommer fram som man gått och irriterat sig på och så bara... kommer det fram. Och det är roligt. Och konstigt varför man inte bara säger saker direkt.
Jag är rätt bra på att göra det, har alltid varit det. Och är rätt bra på det fortfarande vill jag tro.
Idag är jag iaf så sjukt bakis och har inte rört mig ur sängen förrän nu.
Jag funderar mycket.
Och vi pratade mycket om detta igår, jag och min vän.
Ingen tror på mig och George. Som par menar jag.
Vi har ett extremt konstigt förhållande.
Vi skriker och bråkar.
Ofta så hatar jag honom lika mycket som jag älskar honom.
Han är sjukt bra kille.
Han älskar mig. Otroligt mycket.
Och jag älskar honom. Mycket.
Vi är samma skrot och korn.
Jag har lärt mig mycket och lär mig hela tiden saker om mig själv genom att vara med George för vi är så otroligt lika.
Vi har samma irriterande egenskaper, vi är slarviga, ouppmärksamma, listan är lång.
Så allt som jag irriterar mig på hos honom är saker jag irriterar mig på hos mig själv.
Det är svårt att förklara mitt förhållande till George.
Ofta tror jag att jag inte bryr mig.
Vi gör slut miljoner gånger i veckan, och snabbare än vi gjort slut är det som om det aldrig hänt.
Vi skriker.
Vi bråkar.
Vi slåss till och med ibland.
Han tar fram det absolut värsta i mig.
Jag blir så elak ibland.
Jag kan vara så elak.
Och så blir jag så blödig helt plötsligt.
Min lilla bebis.
Som är så ung, så omogen på ett sätt som mina ex inte har varit, som är en by-bo som inte vet så mycket om världen.
Som är en liten mammagris och är så liten ibland.
Även i min närvaro.
Som vill ha så mycket uppmärksamhet, som skriker efter uppmärksamhet.
Som vill ha hela mig, hela tiden.
Det är svårt att förklara vårt förhållande.
Jag vill ofta ha mitt eget utrymme.
Kolla på mina serier, lyssna på musik.
Men efter 20 minuter så vill jag inte det längre.
Då saknar jag honom.
Det är toppen att ha tjejkväll med mina vänner. Då och då.
Men efter 2-3 timmar så måste jag få min George dos. Då märker jag hur jag kollar på telefonen, smsar eller ringer eller avslutar det jag håller på med för att gå till honom.
Låten jag la upp igår är verkligen oss.
Den beskriver verkligen vårt förhållande bra.
Vi älskar nog varandra lite för mycket.
Även om det finns stunder då jag vill ligga hemma hela dagen eller hela kvällen och bara vara, så vill jag inte det till slut. Till slut hamnar jag där på Prestige, med honom. För jag vill inte vara utan honom.
Jag vet att livet skulle såklart gå vidare om vi gjorde slut. Det gör det alltid.
Men såhär är vårt förhållande.
Och han börjar bråka och skrika för ingenting. Vi börjar diskutera och till slut bråkar vi.
Jag tror att det kanske är på grund av passion.
För vi missförstår varandra. Språkbarriärer ofta.
Men vi skrattar också.
Mycket.
Väldigt mycket.
Let's love and risk it all
2011-10-15 - 19:07:22
Sometimes it hits like a car crash
And it's to late to reverse
Sometimes you make me a better person
Sometimes you bring out the worst
Sometimes we get on like fire
Sometimes we're stubborn like rain
Just when I think it's over
You wave a white flag again
We fall out and we fall back in
We're always back where we begin
Everybody hurts just a little too much
Everybody hurts but it's never enough
It's wonderful to fall
Let's love and risk it all
I'd rather love just a little too much
Sometimes we're trapped in the circle
'Til we're digging holes in the ground
We're trying, but nothing is working
but still I want you around
'Cause if I'm lost in the desert
I know somehow you'll find me
and if I drown in the oceans,
you'll be the first to rescue me...
And it's to late to reverse
Sometimes you make me a better person
Sometimes you bring out the worst
Sometimes we get on like fire
Sometimes we're stubborn like rain
Just when I think it's over
You wave a white flag again
We fall out and we fall back in
We're always back where we begin
Everybody hurts just a little too much
Everybody hurts but it's never enough
It's wonderful to fall
Let's love and risk it all
I'd rather love just a little too much
Sometimes we're trapped in the circle
'Til we're digging holes in the ground
We're trying, but nothing is working
but still I want you around
'Cause if I'm lost in the desert
I know somehow you'll find me
and if I drown in the oceans,
you'll be the first to rescue me...
And like we were never gone, everything is the same.
2011-10-15 - 16:18:07
.
Santorini Blue
2011-10-15 - 12:56:16
Så, nu tycker jag om bloggen mycket bättre, har fortfarande lite problem med "baksidorna" höhö, typ inläggssidorna och de andra men fixar de så småningom!
De nya bilderna är iaf från Santorini och vi hade det fantastiskt!!
Vi kom tillbaka i onsdags natt efter 6 dagar på ön och direkt började jag jobba på George bar, hans mamma har dagskiftet men hon behövde fixa lite hemma så jag och George var här hela dagarna torsdag och fredag!
Det gick faktiskt mycket bra, väen fast det var första gången jag serverade med disk, en bricka så hade jag inte sönder ett enda glas!
Men jag är rädd för att det är nu i början när man är försiktig som olyckorna inte händer, det är när man tror att man är van som man slarvar.. Jaja, det är inte hela världen, glas går ju att ersätta!
Hoppas ni alla mår bra, jag vet att jag varit jätte dålig på att blogga men jag har haft fullt upp!
Santorini var i alla fall sjukt bra, i början var jag lite halvt besviken.
Ni förstår, Santorini ser precis ut som på vykort. Precis likadant.
Vilket innebär såklart att det är sjukt vackert men på något sätt känns det som om man varit där förut!!
Men det var underbart att ha egentid med George, bort ifrån Parga, barer, vänner och drama.
Och vi har bara njutit, promenerat, ätit, fikat.
Vi bodde i Imeriovigli, en by med 20 minuters promenad från största byn Fira och det var perfekt, lite utanför men ändå nära! Hade ett helt fantastiskt hotell, obeskrivligt vackert och fantastisk service!!
Jag bjuder på lite bilder, har så sjukt många men.. här är några!
I know, I suck
2011-10-14 - 23:27:22
Jag vet att jag är skit dålig på att blogga.
JAg är tillbaka i parga men har helt enkelt inte tid eller lust.
Men snart så. Så kommer även en ny design snart!! Och mer inlägg! Lovar...!
I am okey
2011-10-08 - 17:43:33
Jag har det bra på Santorini
Love, weather and the future is unpredictable
2011-10-06 - 14:32:02
Hade en fantastisk kväll igår på min uteplats med mina fantastiska vänner.
Vi skrattade, pratade och drack en jävla massa vin.
Och som ni vet åker vi till Santorini imorgon.
6 dagar av mys, lugn och kärlek.
Men. Det ska regna.
Det gillar inte G.
Jag har inte så jätte mycket emot det, jag är inte så mycket för att ligga vid poolen eller på stranden ändå.
Jag kan sitta på balkongen med en bok, på en kafeteria, eller åka runt i bil och se ön.
Men G är inte överlycklig.
Dessutom så fick jag min mens idag.
Japp. Ni vet var det innebär, jag tänker ju inte hymla om något, ni vet ju hur jag är.
Så denna semester blir nog inte så himla romantisk som man kunnat tro.
Men det kan vi ju inte hjälpa.
Jag förstår inte varför man ska oroa sig för saker som inte går att påverka.
Jag kan inte stoppa min mens.
Jag kan inte tvinga fram solen.
Så jag tänker inte oroa mig över det, istället ser jag fram emot att få komma bort ett tag, ta det lugnt.
Och se Santorini.
I hate housework. I have to clean everything, wash everything and then 6 months later I have to do it all over again.
2011-10-05 - 13:10:31
Så, jag har nyfunnen respekt för mammor.
För de stackars mammor som jobbar heltid och också måste ta hand om ett hem.
Det är fortfarande så himla vanligt hemma i Sverige att männen inte hjälper till ett dugg hemma, jag vet inte vad det beror på.
Men jag hatar hus arbete. Jag hatar det.
Jag gillar att fixa och dona. Inreda.
Jag har inget emot att tvätta och jag älskar rena saker. Men det är det där mittemellan.
Att det ska torka. Att det ska vikas och stoppas in i garderoben fint.
Därför, låg oftast mina kläder, rena och smutsiga tillsammans i en hög någonstans när jag var tonåring.
Jag hade helt enkelt inte lust.
Jag hade bättre saker för mig.
Jag har också lätt för att bli deppig. Och när jag är deppig är jag som förlamad.
Jag kan inte göra någonting.
Absolut ingenting.
Nu blev jag arg.
För G tror att han är en prins som måste ha lakanen strykta när dom är tvättade.
STRYKA LAKAN?!
Han ska vara glad att jag ens tvättar dom!!!!
Missförstå mig rätt, självklart begär han inte att JAG ska tvätta och stryka dom.
Nej, det ska hans mormor göra. Som också har ett café tillsammans med sin son och har en egen son, en egen man plus G's hela familj att tvätta åt.
Jag tycker väl inte att det är rättvist att hon ska tvätta mina grejer.
Men igår bad hon mig ge mina saker till henne.
På allvar. Hon vill tvätta dom.
Hon gör det "med kärlek".
Och ja det är väl en gullig tanke.
Men att skämma bort allt och alla tycker inte jag är kärlek.
Man kan visa kärlek på andra sätt.
Inte genom att ge pengar eller göra allt åt någon, som om dom vore handikappade.
Jag har vuxit upp en hel del, sedan i vintras och nu under sommaren och framför allt i den nya lägenheten så tycker jag till och med om att ha det fint och organiserat.
Men det tar så mycket tid!!!
Det är omöjligt!
Och G förstår inte det här för han har aldrig behövt tvätta en tvättmaskin i sitt liv.
Han har aldrig dammsugit.
Det är tragiskt men det är så det fungerar här.
Kvinnorna gör allt.
Men....
..det är samma sak hemma i Sverige.
Jag är i alla fall uppväxt så.
De flesta jag känner är uppväxta så.
Vissa kanske påstår att de dela hushållet men det tror jag inte på. För män bryr sig helt enkelt inte.
Som jag.
Ibland orkar jag bara inte bry mig.
Så jag har fått utbrott på G, om han tycker det smutsigt då kan han fan städa själv.
Men nu tycker jag det är smutsigt och kommer på mig själv tvätta uteplatsen med vatten och borste.
UTE platsen.
Marken.
Jag tvättar marken?!
Men jag har satt en gräns.
Den dagen jag står och stryker ett 220x240 cm lakan, då har jag blivit för grekisk.
Då har jag sagt åt mina vänner att skicka hem mig.
Guide me through
2011-10-03 - 20:01:36
Så, vaknade tidigt imorse... Av G som ville bege sig av till Igoumenitsa, där skulle vi nämligen hämta upp lilla Ida men när det finns tillfälle att shoppa så åker han var som helst..
Igår kväll fixade jag hela lägenheten så allt är nu upp packat och städat!!
Det är hemskt, nu vill jag bara stanna hemma... Älskar den där lägenheten!
Men icke, ikväll är det tjejkväll, alla återförenas och ingen jobbar!!
Det kommer bli great!
Behöver lite tjejsällskap, lite skratt, lite skitsnack och bara en..... paus.
I drömmars värld
2011-10-02 - 20:54:03
Så, har haft en väldigt avslappnande dag.
Vaknade vid halv 1 och vi åkte till stranden och drack kaffe, inget solande eller badande dock.
Gick och åt lunch och sedan åkte vi hem igen..
Jag hade bestämt Skype träff idag men familjen, mamma skulle träffa morföräldrarna och vi skulle pratat allihopa tillsammans.
Jag har tjatat om det och längtat efter det men kände mig väldigt känslig idag, framför allt på förmiddagen och är inte redo att prata med dom på Skype riktigt än.
Jag vill inte att någon ska misstolka mig om jag skulle bli ledsen, jag har det jätte bra och många gånger är jag väldigt lycklig här men självklart så saknar jag mitt hem och min familj, framför allt när de precis har varit här och jag har haft två fantastiska veckor tillsammans med dom.
Då saknar jag dom lite extra bara..
Så jag var hemma runt 4-5 på eftermiddagen men gick istället för att logga in på Skype till G's lillebror för att hjälpa honom med engelska läxan.
Han är 12 år och jätte duktig jämfört med många grekiska barn, det är inte jätte många som vill lära sig engelska konstigt nog.
Men han lär sig snabbt, kan en hel del och kommer lära sig ännu mer nu när jag är runt hela tiden.
Sedan somnade jag igen.
Och ville verkligen inte vakna när G vaknade klockan 7. Så jag begravde huvudet i kudden och vaknade inte förrän 9...
Känns jobbigt att jag sovit bort en hel dag men va fan... Jag ska bara försöka passa på just nu och njuta av att jag kan sova när jag vill.
Nu är G's andra bror här och lånar vår tv så jag ska försöka städa upp lite, sedan ska det försökas packas upp och packa ner en del sommarkläder.
Men det är fortfarande riktigt varm här på dagarna, idag var det 29 grader och det ska tydligen vara såhär hela veckan!
Plus att det troligtvis är rätt varmt på Santorini så det blir väl efter Santorini som de flesta sommarkläder packas ned.
Sedan går jag ut en sväng, men kommer nog gå ut rätt sent och kanske försöka gå ut och ta en drink med mannen min efter han stängt baren, vi har inte gjort det på ett tag.
Men, till familjen som läser bloggen, det var inte pga att jag hade bättre för mig idag som jag inte pratade med er,
jag ville bara inte att ni skulle se eller höra mig ledsen för det är jag inte!
Saknar er bara.
I haven't found my place yet
2011-10-02 - 02:37:31
Så, jag är hemma. Halv 4, vilket jag tycker jag är en godkänd tid att gå hem med tanke på att jag började dricka vin vid 9.
Jag är inte full.
Nej.
Om jag varit full hade jag haft roligare.
Men min pojkvän har e grej att han vill jätte gärna att jag ska stanna i hans bar och "stötta" honom hela natten men han gillar inte att jag är full. Det är svårt för mig att gå ihop.
Jag stog där mitt i all grekhet och insåg varför jag inte trivs full ut här jämt.
Jag har ingen plats.
Ikväll till exempel.
Jag hade inga vänner.
Jag trivs skitbra med mina "prestige vänner", d.v.s. Georges vänner och de är underbara mot mig.
Men faktum kvarstår.
Jag är inte grek.
Har aldrig varit och kommer aldrig bli fullt ut.
Och det är synd.
Just ikväll så var det tråkigt att inte vara grek.
Och vara den absolut enda på hela baren (förutom de två servitriserna) som var det.
Vad jag vet är, att det kommer bli bättre när jag börjar jobba på baren, då har jag iaf min plats.
Då har jag ett jobb att sköta.
Nu är ja någonstans i mitten.
Jag hör inte hemma någonstans.
Inte i någon grupp, inte i någons sällskap.
Och samtidigt i all röra, i all fylla, all cigarett rök och all extremt hög musik så saknade jag G.
Han står 5 meter ifrån mig, men jag saknade honom.
Jag saknade hans uppmärksamhet.
Jag saknade att ha honom vid min sida.
Jag saknade att höra ihop med honom.
Så som alla andra hör ihop med alla andra.
Will you remember what you promised me
2011-10-01 - 19:36:14
Jag vet inte men jag känner mig lite deprimerad...
Jag har inte lust med något egentligen. Eller, jag har inte lust att fixa i huset.
Jag har bara inte lust.
Kan ju ha med huvudvärken at göra och faktum att jag inte ätit något än idag.
Förutom chips dåra.
Men jag vet inte..
Jag är skrämd av det som komma skall.
Allt känns så ovisst.
Det är som mitt liv nu är ett enda svart hål och allt kan hända.
Jag har ingen aning om hur någonting ska gå.
Hur mitt liv kommer se ut.
Det är skrämmande för någon som mig.
För jag säger det igen, jag lever alltid i framtiden.
Jag är beroende av den.
Och att inte ha någon aning om vad den kommer ge, det gör mig livrädd.
Men jag har fixat i ordning mig och ska försöka njuta av en lördag kväll ute.
Det brukar inte vara jätte kul med massvis med folk och ap hög grekisk musik, mycket rök och G kommer antagligen vara tvungen att jobba i baren.
Men jag ska göra ett gott försök.
Om det suger så går jag bara hem, kryper under täcket och tittar på någon av mina filmkanaler.
Det är inte helt fel heller.
And another life begins
2011-10-01 - 18:33:06
Så, skickade iväg de sista gästerna idag, sa tack och hej då och säsongen är över.
Jag har mått otroligt illa hela dagen så jag spenderade första lediga tiden, efter jag kom hem från flygplatsen, i sängen. Kollandes på Armagedon och det enda jag fått i mig är vatten, cola och lite chips men jag fick lite sömn så jag mår bättre.
Ska möte Ugne och äta middag och spendera lite mer quality time, imorgon kommer Thea tillbaka och Ida kommer på besök på måndag så det blir mycket tid med tjejerna denna vecka tills jag och G åker till Santorini på fredag.
Jag skulle behövs fixa alla kläder och så i lägenheten, men jag tänkte använda denna första lediga halva dag till att verkligen känna att jag inte måste göra någonting, eller att jag måste gå någonstans.
Nu börjar vinter livet, någon gång efter Santorini ska jag börja jobba men nu ska jag bara njuta av att vara ledig i ca 2 veckor.
Har myst i min onepiece grej som mamma köpte med sig till mig, skulle använda den i vinter men det är så svalt i vår lägenhet, den ligger liksom en etapp nedanför marken + att vi har markis så solen ligger aldrig på och värmer.
Så denna har använts flitigt redan och ska köpa en till när jag kommer hem, fan va mysiga dom e!
