Så, har kommit igång rätt bra med riktiga vinter livet, fick min första milda panikattack igår kväll men den gick över efter whatsapp konversationer med mina bästa vänner!
Ida har en väldigt bra egenskap genom att hon lyssnar och håller med men ändå säger ifrån, Thea har en väldigt lugnande effekt på mig. När jag panikar skriver (eller ringer) jag ofta till henne och hon lugnar mig och får mig att inse att jag är rätt löjlig.
Ida fick mig att inse en del saker igår dock.
Gud jag älskar att ha såna vänner igen, det var längesen jag hade såna vänner.
Eller, Lotta är alltid en sån vän som jag alltid har något slags utbyte av men det var längesen jag hade en vän som jag kunde prata med allt, komma med allt om, utan att dom avfärdade eller blåste bort det.
Även fast mina problem är skitlöjliga så tar dessa vänner dom på allvar, det uppskattar jag!
Det var nog Madde som var den senaste..!
Iaf, mina vänner uppskattas. Och idag kommer Ugne tillbaka och hoppas vi kan hitta tillbaka till varandra och börja luta på varandra igen.
Vi vet saker om varandra, har varit med om saker som saker tillsammans som bara vi vet. Kanske är vi för nära på vissa plan, det var kanske därför det spårade ur lite ett tag...
Jag vet inte, jag kom av mig helt ifrån vad jag skulle skriva!!!
Skulle skriva att jag börjat springa och att det går bra, ska försöka ladda ner någon slags App till min iPhone som läser av steg/km/whatever. Några tips??
Jobbar varje dag från kl4, självförtroendet e inte på topp, varken på jobbet eller privat...
Men jag jobbar på det.
Ingen kan förändra det utom jag.
Spelar ingen roll vem som säger något eller tycker eller tänker något, vad jag tycker om mig själ är viktigast.
Och jag ska göra mig till en person jag vill vara.
Vara min egen förebild!