Inte för att det var något festande eller något roligt som hände, bara det att vädret är så konstigt här så jag använder sjukt mycket kläder varje dag och slänger dom på soffan.

George har gett sig iväg till Prestige i vanlig ordning men jag spyr lätt på honom just nu.

Jag tror, och Julia håller med att det är förra vintern som spökar i mig.

Känslorna jag hade då, för jag känner samma sak nu, fast jag inte har någon anledning att göra det.

Dagarna flyter på bra, de går faktiskt rätt fort.

Men lukten, vädret, miljön.

Det är precis som förra året...

Igår kväll tog jag i alla fall en kopp choklad med fröken Julia och på vägen hem hittade vi en kattunge.

Och den var så liten så liten och gick och jamade och kom fram till oss och i stort sett bad om hjälp.

Jag ringde George och sa snääääääälla.... Kan jag inte få ta hem den?!

Och tro det eller ej, han gav mig faktiskt tillåtelse, han smälte också.

Men jag tog den inte.

Den hade nämligen infektion i ögonen, den var inte född frisk. Dessutom haltade den.

Jag ville gärna ta hem den men det är inte min lägenhet jag bor i, det är George mammas och hon skulle bli TOKIG.

Jag kom på idén att vi skulle ha den utanför i en kartong så den blev varm men sedan kom jag på att det skulle säkra kattens död, vi har nämligen massa katter här runt omkring som inte är så snälla...

Och jag är allergisk plus som sagt... Det är inte min lägenhet så jag kan inte göra vad jag vill.

Ja, jag lämnade den men jag mår redan skitdåligt över det så ni behöver inte hacka på mig.

Till mitt försvar så e Julia lika hjärtlös!

Men jag tänker väldigt mycket på lilla Ruffs (ja jag döpte honom). Han var så extremt tillgiven, han mer eller mindre klättrade på mina jeans för han ville komma upp i famnen!

Hoppas någon elak grekisk unge inte får tag i honom bara....

Då vet man inte vad som kan gå snett...